Till Camilla!

Svartvinbärsmarmelad med mandel ( ger 5 dl)

1 liter svarta vinbär (ca 500 g)
5 dl syltsocker
1 påse mandelspån (50 g)

1. Åk till Vike och plocka hinkarna fulla av vinbär.
2. Rensa och skölj bären. Plocka dem från sina klasar.
3. Blanda bären med syltsockret i en gryta. Koka upp långsamt och koka sedan kraftigt 3-4 minuter.
4. Skumma väl och tillsätt mandeln. Låt svalna i kastrullen ca 15 minuter.
5. Häll upp på väl rengjorda burkar.



Tilläggas bör att jag inte har prövat detta recept än. Men det ska jag göra. Ska bara köpa mandelspån. Eller. Kanske kan jag istället hacka mandeln jag redan har och rosta den lätt i en torr stekpanna. Kanske jag provar imorgon. Jag är ju ledig!


Må gott!! 

Rappakalja!

Jag brukar bara blogga när jag känner att jag har något jag vill säga, eller skriva. Då har jag tänkt ut något innan. Då har något särskilt hänt, eller så har jag bara en fundering.
Nu har jag absolut inget vettigt att säga, eller skriva. Jag utmanar mig själv och ert tålamod för att se hur många ord av meninglös rappakalja jag kan spotta ur mig.

Jag sitter ihopkrupen i soffan bland mina färgglada kuddar och dumglor på tv'n. Jag förundras över hur mycket strunt de kan visa. Jag zappar och fastnar som alltid för Miami Ink. Jag är ett stort fan av tatueringar och är sjukt impad av de tuffa grabbarna som driver studion. Att få titta lite extra på Ami James är en bonus. Han är ballast av dem alla och står längst upp på listan av frikort. Mums! Måste lägga in en högre växel i projekt tvinga-Reidar-att-tatuera-sig. Mina drömmars machoman kan inte vara utan kroppskonst, tycker jag. Han tycker inte samma lika. Ni som läser denna rappakalja får gärna deltaga i projektet.


Gah! Tur att jag högg fjärrkontrollen och zappade lite till. Trinny och Susannah - Stilakuten, började precis. Det programmet borde fler än jag se. Väldigt många borde se det. Någon som har missat det? Två kanonsnygga brittiska kvinnor runt 40 försöker få ordning på Englands känsla för stil. De berättar för folk hur de ska klä sig och hur de absolut INTE ska klä sig. Alldeles för få människor funderar över vad de bär på kroppen. Att försöka dölja det vi inte är nöjda med genom att bära stora bylsiga kläder är lika illa som att klämma ner sig i alldeles för små jeans. Oavsett längd och kroppsform kan vi alla se fantastiska ut bara vi tänker till lite, och vågar lite.
Nu tar jag risken att ge mamsen en tår i ögat (ja, hennes hjärta är lätt att röra), men min mamma är härlig när hon klär sig. Hon blir yngre för varje år. Hon ser yngre ut nu än hon gjorde för 20 år sedan. Hon klär sig i de klara färger som passar henne så bra och är urtjusig i långklänning och bara fötter. Många kvinnor i hennes ålder tussar runt i gamla "bekväma" promenadskor som de matchat upp med dambyxor med pressveck och en stickad jumper. Ordet jumper ger mig klåda. Att klä sig som en tant bara för att man har passerat 60 är bara dumt. Min svärmor är inne på samma bana som min mamma tror jag. Hon har köpt nya glasögon. Röda och fräcka. Skitsnygga! Precis som en kvinna med attityd ska ha. Nu sitter jag här och ler. Mina vänner skryter över sina barn. Jag skryter över "mina mödrar". Det har dom banne mig gjort sig förtjänta av.

Trinny and Susannah - What not to wear.
 
Klockan går och nya program börjar. Jag har missat det mesta av Leila på landet. Hon är så mysig. Hon gör alltid massor av sliskigt mums och lyckas ofta lura i mig att jag är godissugen. -Baka för helvete! skriker hon till mig, och jag bakar. Sen står jag där och är inte särskilt sugen på att äta. Att baka är roligare än att äta. Tur är väl det. Annars skulle Trinny och Susannah få komma och hjälpa mig att hitta en ny garderob.

Leila på landet.

Jag kanske ska hålla mig till att blogga när jag har något att komma med, eller?
Nu ska jag kolla om någon haft vänligheten att lämna lite varmt vatten så jag kan tvätta bort lite kokosbollssmet från min utarbetade kropp. Sen måste jag läsa ut min bok så jag får veta vem som mördade flickstackar'n.

Camilla! Jag ska göra mitt yttersta för att komma ihåg att ta med receptet på marmeladen hem imorgon. Jag skriver receptet här i bloggen sen.

Nattkram till er alla!!

Over n' out.


Livet springer!

Vem är du som knycker mina dagar och veckor?
Jag tappar bort saker titt som tätt och väldigt ofta. Jag lägger prylar på de mest underliga ställen, men de kommer alltid tillbaka. Vips så ligger de bara där. Som om de aldrig har varit borta.
Men var har de senaste fem veckorna tagit vägen? Jag minns att jag hoppade in i bilen och åkte till nya jobbet en tidig morgon mitt i juli. Sedan vet jag inget mer. Jag hittar inte mina dagar. De är borta.

Att jobba hårt hela dagarna är skönt. Dagens timmar rusar förbi. Vi har vansinnigt roligt och skrattar bort alla eventuella misstag och trista arbetsmoment. Aldrig hinner vi titta på klockan och undra när vi får gå hem. Det blixtrar till. Pang! Så är det dags att åka hem. Hemma väntar spisen som med min hjälp ska bjuda på en smaskig middag som inte bär spår av den trötthet som intagit min kropp. Inte lätt alla dagar, men jag vägrar att bjuda på snabbmakaroner och korv bara för att jag är trött. Har jag slitit hela dagen är jag värd god mat. Och förresten, hur mycket fjös skulle Reidar orka lyfta med Mamma Scans pruppbullar och pulvermos i kroppen? Nej. Fnuttig ladugård skulle det bli.
Idag slängde jag in kycklinglår i ugnen med olivolja, salt, peppar och en puff tandoori. Till det serverades citronsås, råris och kokta morötter och sockerärtor ur lilla trädgårdslandet. Glad mage!
Jag älskar att laga mat. Jag provsmakar, skvätter och sölar av hjärtans glädje. Nya rätter och idéer är mer spännande än värsta deckaren. Jag är ingen expert. Det ska ni och de andra gudarna veta. Ändå blir det på något sätt alltid gott.
Vi är alla dåliga på att uppmärksamma oss själva och vara nöjda med vad vi åstadkommer, men när jag är nöjd med middagen är jag nöjd med mig själv. Punkt.

Jo. Dagarna springer iväg. När jobb och middag är avklarat känner jag mig som en pösmunk. Jag kryper in i en skön klänning, matchar upp den med nya rosa tofflor och drömmer om att orka göra något mer av dagen. Men nej.
Kära vänner som söker min uppmärksamhet. Ge mig någon vecka till. Jag ska bara vila. Sen hittar vi på något.

Tack alla sockertoppar som gratulerade och firade min födelsedag! Ni är för härliga!

Nu, disk.

Hjärtekram!! 

För alla med intresse för gamla fjös!

Reidar har sugits ner i bloggträsket! Han skriver om syllstocksbytet på "fjöse" och finns att hitta på fjose.blogg.se.
Ni som är intresserade av hur det går till kan hasta vidare dit direkt.

För att detta inte ska bli världens kortaste inlägg, så bjuder jag på morötter. När jag sådde de mixade fröerna vågade jag inte tro att det skulle bli morätter i fyra olika färger. Jag tänkte att jag säkerligen blivit en smula lurad. Det blir nog bara orangea... om det blir några morötter alls. Jag hade fel! Vi har orangea, gula, vita och violetta små krumilurer i trädgårdslandet. De växer som tusan bredvid de blommande sockerärtorna. Nästa år ska jag våga mer!  Då ska jag plantera massor av godsaker.




Nu ska jag vispa ihop maränger!

Puss Hej!

Reidar har börjat "jobba"!

Hade lite tråkigt på jobbet idag, så jag la in en liten väderprognos på bloggsidan, vi får väl se om alla i familjen är lika förtjust som jag ;-)

Kalasdag!!

Jag kan inte börja varje inlägg med att be om ursäkt för den kassa uppdateringen. Nej. Jag skippar det.

Idag har vi haft en riktig kalasdag. Sussin med familj skulle på Yrans eget tivoli, så jag och Oliver hakade på. Reidar som är mer förtjust i vår halvruttna ladugård stannade hemma och gjöt grund.
Vi började med lunch på stråket. Gött!! Sen köpte vi biljetter och vräkte oss ut bland karuseller, sockervadd och lotterier. Temat för dagen var INGEN KOMMER IHÅG EN FEGIS. Ingen kan påstå att jag är en fegis när det handlar om karuseller. Jag är jävligt stöddig när jag står i kö med biljetten i näven. Jag är stöddig och hård hela vägen. Sen stannar karusellen. Jag är ostöddig när knäna viker sig när jag ska ta mig ner. Ostöddig men lycklig. 
Vi åkte en elak snurrmakapär som bjöd på skratt första minuten. Sen höll krafterna på att förvandla oss till pölsa. Oliver hade bästa platsen som tur var. Sussin fick den sämsta. Jag ska med skräckblandad förtjusning spana in hennes blåmärken imorgon.

För barnens skull tänkte vi rocka loss till EMD's gratiskonsert i Badhusparken. Efter två låtar fick vi värmeslag och drog oss tillbaka till tivolit igen. Lite fjortisidoler hann vi se. Poppigt värre. Inte min kopp te. Oliver var nöjd över att ha sett kändisar på riktigt. Det var huvudsaken.

Mer snurriga karuseller, mera sockervadd, baconchips och godis! När jag och Oliver promenerade över bron mot Frösön och vår parkering njöt vi av tystnaden. Vi var rörande överens om att det varit en grymt bra dag. Men en stor färgglad klubba i näven konstaterade Oliver att han under dagen tagit sitt livs bästa beslut. Att åka virvelvinden med Sussin!

Kvällen spenderades hos svärföräldrarna som bjöd på grillat lamm och en kall öl. Precis vad vi behövde. Sen drog svärmor igång ett vattenkrig mot alla skitungarna. Fyra mot en är inte juste, men hon var inte blötast. Det måste betyda att hon vann. Ja.

Imorgon är det dags att jobba igen. Vi har lekt nybörjare i två veckor, men nu börjar allvaret. Tjejen som har hållit ordning på oss har gått på semester och lämnat över ansvaret på oss. Galet! Tur att våra chefer är sockertoppar och bor två meter från arbetsplatsen. Tur för oss, tur för dom.
Nu är det dags för sängen och en ny deckare. Mums filibabba! Mord, mord, mord!!

Nattinatt!!

RSS 2.0